Thank you for waiting for your money

Inte så mycket som hänt idag. Det dök upp några väntade oväntade problem i mitt projekt. Såna där oväntade problem som man vet kommer att dyka upp om man har varit med ett tag.

Jag har fortfarande litet skoskav efter dagen när det regnade så mycket och jag gick en mil. Skorna svällde upp litet extra och tillsammans med extra friktion från fukten samt mycket gång i branta backar så gav det finfina skavsår. Det är inget egentligt problem, förutom om jag måste springa, och se det var vad jag behövde göra för att hinna med bussen hem. Bussen luktade kiss, precis som alla bussar jag åkt med. Jag hoppas att det är för att snälla busschaufförer låter hemlösa människor sova i bussarna på nätterna, så att det iallafall finns någonting fint med kisslukten. Åtminstone var det det jag satt och tänkte på idag.

Sedan tog jag ut litet pengar i en automat med kassa översättningar. Allting avslutades med ett: Thank you for waiting for your money. Det fick mig att skratta högt, och jag verkade antagligen vara en otroligt störd människa som står och kacklar när han tar ut pengar:"Mina!! Moahaha, bara mina!"

Handlade på motsatsen till mitt vanliga supermarket; det här hade bara dyra varor och ekologiska grönsaker. Håhåjaja. Jag hittade en grekisk och en italiensk olivolja, och valde den italienska..NOT! Haha! Alla vinägerchips (som är ett av de stora plussen med Frankrike) var slut tyvärr.

Till sist var till min glädje mitt gratis trådlösa nät tillbaka igen, så jag kunde skriva det här inlägget.

Kör så det ryker

Igår var jag in till stan för ett första rep med Svenska kyrkan i Paris kör. När jag kom till kyrkan var allt mörkt utom en liten alkov där snälle herr Jesus hälsade mig välkommen (se bild).


Det stora evangemanget är såklart lucia. Ungefär 10 luciatåg skall klaras av under en dryg vecka, fast man behöver inte vara med på alla.

På hemresan missade jag det tåg jag tänkt ta och fick spendera en rolig halvtimme på en kall perrong. Jag är också rätt säker på att jag tjuvåkte en stor bit av vägen. Av någon anledning så står det att man får använda biljetten på "RER inom Paris". Och då ska man fatta att Paris bara är Zon 1. Det står inte förtydligat någonstans, förrän jag såg det på tåget, och då var det för sent. Det gick bra iallafall.

Sommar!

Idag är det soligt och varmt här. Jag sitter med öppet fönster och någon klipper gräset här utanför. Det doftar av nyklippt gräs. Det skulle kunna vara sommar.

Rocka blött!

Gud vilken dag. När jag vaknade regnade det, så jag sköt upp min avfärd ett tag, men till sist var vaktmästaren på väg att stänga och jag behövde fråga ett par saker som: Var finns min post? Hur tvättar man kläder här? Var slänger man sopor? Varför är det så jävla kallt på rummet? Så jag gick ut till honom, och han kunde inte ett ord engelska, jag kunde inte några nyckelord på franska (sopor?). En favorit i repris kom också när jag paniksvarade på grekiska, som är min default-konstigspråkinställning. Jaha.

Sedan iväg mot bussen, men ajajaj så fel det blev. Och blött. När jag till sist hittade tillbaks till bussgatan var jag så blöt, och redan halvvägs till kontoret, så jag gick resten av vägen också. Vi försökte fixa ett passerkort, och efter 10 försök fick jag till sist ett fint rött kort som jag stolt stoltserade med tillbaka på kontoret. Röda kort är dock för folk från farliga länder såsom Kina och före detta Sovjet. Killen hade inte förstått att Sverige var med i EU. Tillbaka dit igen och ytterligare tio försök innan jag äntligen hade ett gult kort. Nu var det bara att ringa till banken och ordna med ett möte, men banken var stängd utan några direkta anledningar.

Jag tog reda på att den äckliga fisken jag åt var Rocka. Hmmm. Det låter helt rätt. Platt, brosk och äckligt kött (precis som haj är köttet fullt av ammoniak och måste tillredas rätt).

Slutiligen bestämde jag mig för att gå till en Metro och köpa biljetter som jag skulle kunna använda när jag åker runt, men jag gick vilse igen. Jag brukar inte gå vilse, så det är litet mystiskt att jag lyckats så många gånger på ett par dagar nu. Tydligen fungerade inte biljetterna på tåget ut hit heller, så jag måste hitta en ny transportlösning nu. Nåja de fungerar till jobbet iallafall.

Back to work.

The curious incident of the tall-smelling diskmedel

Nu håller jag som bäst på att koka en ypperligt vacker kronärtskocka till middag, och hade nyss en väldigt otrevlig upplevelse. Jag har ett glas med vatten stående här på bordet och dricker då och då av kranvattnet, som håller en utmärkt standard. Hur som helst så tömde jag nyss ur det sista ur glaset och fick en obehaglig överaskning då det smakade otroligt illa! Helt plötsligt! Lite deduktiv logik gav dock vid handen att jag alldeles nyss hade diskat bara centimetrar ifrån glaset, och att antagligen litet grann av mitt klarblå ultrhygieniska ultraavfettande otroligt tallbarrsdoftande diskmedel (se bild) måste ha kommit i glaset.


Varje gång jag diskar någonting luktar det som om jag stod och försökte snorta pinjetallar. Väldigt märkligt. Det intressanta är att jag stod och valde mellan just en tallbarrsdoftande flaska och den här, och bestämde mig för den klarblå ultrhygieniska ultraavfettande flaskan med diskmedel (se bild), för att jag inte ville ha någon tallbarrsdoft. Tji fick jag.

Nu är kronärtskockan klar. Mumma!

Buljong

Idag har jag varit och handlat buljong. De har många fler olika buljonger här. Vitlök och lök till exempel. Olivolja och örter. Jag valde en olivolje- och grönsaksbuljong. Brödet var dock slut och bageriet stängt. Jaja. Jag har också beslutat att jag nog inte kan ha mina ståljalusier uppe, eftersom mina fönster är enkelglasade och inte isolerade. Det drar så pass mycket från dem att det fladdrar i gardinerna.

Suck

Okej, jag inhandlade en konservöppnare för fem Euro. När jag lagade mat så använde jag några träbestick för att inte repa sönder teflonkastrullerna mer än de redan var, men se det skulle jag inte ha gjort. De var tydligen inte värmetåliga. Nu är de böjda. Skoj. Jag ska ta kort på min 8-kantiga blanksvarta servis med tillhörande vita plastbestick när jag har litet mer tid senare. Det är rätt kallt här också.

Riktigt fint

Nu har jag varit ute och tittat litet på omgivningarna. Det är riktigt fint här. Går man bort en bit åt något håll har man en utsökt utsikt över hela Paris. Det finns också gott om skogar och parker.

Jag hittade också en genväg till affären som besparar mig ungefär 500 meter enkel väg. Jag blev så upphetsad att jag glömde köpa en konservöppnare. Men det är ju inte så långt tillbaks.

Intressant fakta: Det absolut dyraste inköpet idag var en diskborste som kostade 2.60 Euro. Och det var den billigaste som fanns. Pfft. Silly French people.

Frankrike och fisk

Då var jag i Frankrike. Upp 03.30 och medelst diverse bussar till Arlanda. Väl där var jag så smart att jag använde självincheckningen istället för att stå i köerna till de vanliga check-in ställerna. Jag fick ut mina saker och skulle bara lämna in mitt bagage, men var då? Efter litet letande frågade jag en person som hänvisade mig till längre in i hallen, "Det är en liten kö där." Jodå. Det var det. Kön var 10 meter rakt fram, 5 meter till höger runt en liten pelare och sedan 25 meter till vänster fram till bänken. Mumma. Hela tiden som jag stod där kom det folk som försökte komma till "rätt kö" och argt trängde sig igenom vår lilla kö av idioter, för att sedan följa kön mot dess slut framifrån när de upptäckte hur lång den var.

Folk trängde sig, oh vad folk trängde sig. Jag lade speciellt märke till en kille som bara råkade hamna precis bakom mig. När jag nästan var framme öppnade de 3 till ställen, varpå ett gäng pensionärer som just då var på väg tillbaka till slutet på kön tog sin chans och hetsade fram till disken. Naturligtvis slutade min kö att röra sig, eftersom något gick sönder, och jag fick byta, tillsammans med en familj som stod längst fram då. De fick förtur och hamnade framför killen som hade trängt sig in bakom mig, varpå han fick spel för att de trängde sig före i kön. Det var ju inte hans fel att incheckningen hade gått sönder där, varför skulle han börja lida?

Sedan gick jag till fel säkerhetskontroll, först genom hela terminalen fylld med folk och sedan genom hela terminalen efter säkerhetskontrollen för att komma till min gate. När jag kom dit ändrades gaten dock till en ny gate på andra sidan terminalen, så jag fick gå tillbaka igen.

Väl på Charles de Gaulle fick vi stå och vänta i över en halvtimme på baggaget, och sedan blev det bil genom Paris. Jag som kartläsare. Vägbeskrivningen fungerade inte för fem öre, men som genom ett mirakel åkte vi fel på exakt rätt sätt och kom fram till min lägenhet, så jag kunde dumpa av saker. Sedan irrade vi runt i en timme på väg till jobbet istället.

Lunch. Fisk. Jag är fortfarande litet äcklad och rättutsagt skrämd av fisken. Det såg ut som vanlig fisk, men det gick inte att skära igenom den. Skälet visade sig vara att den hade någon slags pansar precis under skinnet (se bild nedan) bestående av någon slags broskbitar. Ungefär 10% av fisken var kött, och det var trådigt och äckligt. Det är sån här mat jag drömmer mardrömmar om, på riktigt.


Dagen avslutades med att jag tog en liten milslång promenad hem, efter att ha gått fel på ett ställe. Det är väldigt fint här. Till sist gick jag och handlade på en av de där värdelösa franska supermarketar, där man får packa allting ismå, små tunna plastpåsar. Crap. Sedan sov jag tolv timmar. Idag ska jag utforska mitt närområde och skogen.

Au revoir.

MSN

Jag sitter och försöker chatta med min sambo i MSN. Ja, det går ju bra. Då och då så loggas jag ut utan någon särskild anledning alls, och ibland slutar jag få ljud vid meddelanden. Skitbra. Den äter också upp säkert 80-90 procent av mina systemresurser. Vilket otroligt skitprogram.

Annars har jag gjort en packningslista, och ska väl packa min väska senare ikväll. 04.34 går bussen imorgon, och det känns litet märkligt att jag kommer att sitta i mitt lilla rum imorgon vid den här tiden. Eller på mitt nya kontor förstås. Jag undrar vad det kommer att vara som jag glömt?

Första Inlägget

Hej!

Här hade jag tänkt att dela med mig av mina tankar under mitt år i Paris. Jag vet inte än vem som kommer att läsa den, och inte heller om jag orkar hålla igång, men jag provar väl och ser.