Ursäkta för den långa frånvaron, men det blev litet hektiskt där mot slutet. Nu är jag i Sverige igen, och ikväll åker jag till Dalarana för att fira jul. Tillbaka på tisdag. God jul allihopa!
Det var ett jäkla problem att ta sig hem förresten. Ochs en var flyget försenat också, så jag missade sista pendeltåget och fick åka dyrtaxi istället. Nåja, jag fick iallafall se en räv för första gången i vilt tillstånd. Den skuttade genom snön. Jag vill ha en räv.
fredag 21 december 2007
fredag 14 december 2007
Stressstressstress
Heh ja. 7 luciatåg igår. Jag kom hem runt ett på natten. Vi hade fyra tåg på tre timmar i kyrkan, med två till insprängda mellan de tågen... Och sedan ett bonuståg efter allt.
Det var väldigt roligt med tågen i kyrkan. En massa svenskar och deras franska familjer. En mamma satt på första bänk med ett barn i famnen och försökte låta bli att gråta för varje sång. Varje sång. Folk sjöng med och alla älskade konserterna. Det är något speciellt med att vara utlandssvensk och se luciatåg tror jag.
Vi framför varje konsert en "spex-Staffan", där en kille improviserar fram verser, som vi svarar på förstås. Några favoriter så här långt:
"Staffan ligger mest på hö,
därför får han så mycket spö."
"Hakkala mukka loppa laa,
bitto palatta roppa kaa." (fuskfinska versen, ibland slinker ett koskenkorva eller ei saa peitä med)
"Sista versen kommer nu,
trot eller ej den kommer nu."
och igår inne på en Hästens sängbutik:
"Everybody hold your horses,
otherwise the will run away."
Vi åkte tunnelbana till sista tåget på ett fint hotell. I tunnelbanevagnen stod en man och spelade gitarr och sjöng Volare och La Bamba, och vi hjälpte till med stämmor. Sedan tog vi upp pengar i lussestrutarna. Tåget blev jättefint, och vi blev bjudna på riktigt fint vin av en gammal svenska i exil med kanske ett halvt kilo rent guld runt halsen (på riktigt alltså). En riktigt snofsig tillställning.
På väg hem satt jag på tunnelbanan igen, och två killar började sjunga och beatboxa jesussånger asdåligt i tio minuter för att imponera på några tjejer. De spelade litet koola, men vände sig orutinerat om när de hade gått av för att se om de hade fått nån respons, och möttes av rungande skrattsalvor från tjejerna, som sedan diskuterade hur usla de var resten av resan.
Litet osammanhängande märker jag, men jag har inte tid att fixa nu. Ikväll blir det bara ett tåg, på nån OECD-höjdares privata lilla slott i Boulogneskogen. Sedan tåg både lördag och söndag på Printemps, lyxvaruhus där man kan köpa salt för 5 Euro hektot, följt av konsert på söndag i kyrkan. Sedan är det förhoppningsvis slut.
Det var väldigt roligt med tågen i kyrkan. En massa svenskar och deras franska familjer. En mamma satt på första bänk med ett barn i famnen och försökte låta bli att gråta för varje sång. Varje sång. Folk sjöng med och alla älskade konserterna. Det är något speciellt med att vara utlandssvensk och se luciatåg tror jag.
Vi framför varje konsert en "spex-Staffan", där en kille improviserar fram verser, som vi svarar på förstås. Några favoriter så här långt:
"Staffan ligger mest på hö,
därför får han så mycket spö."
"Hakkala mukka loppa laa,
bitto palatta roppa kaa." (fuskfinska versen, ibland slinker ett koskenkorva eller ei saa peitä med)
"Sista versen kommer nu,
trot eller ej den kommer nu."
och igår inne på en Hästens sängbutik:
"Everybody hold your horses,
otherwise the will run away."
Vi åkte tunnelbana till sista tåget på ett fint hotell. I tunnelbanevagnen stod en man och spelade gitarr och sjöng Volare och La Bamba, och vi hjälpte till med stämmor. Sedan tog vi upp pengar i lussestrutarna. Tåget blev jättefint, och vi blev bjudna på riktigt fint vin av en gammal svenska i exil med kanske ett halvt kilo rent guld runt halsen (på riktigt alltså). En riktigt snofsig tillställning.
På väg hem satt jag på tunnelbanan igen, och två killar började sjunga och beatboxa jesussånger asdåligt i tio minuter för att imponera på några tjejer. De spelade litet koola, men vände sig orutinerat om när de hade gått av för att se om de hade fått nån respons, och möttes av rungande skrattsalvor från tjejerna, som sedan diskuterade hur usla de var resten av resan.
Litet osammanhängande märker jag, men jag har inte tid att fixa nu. Ikväll blir det bara ett tåg, på nån OECD-höjdares privata lilla slott i Boulogneskogen. Sedan tåg både lördag och söndag på Printemps, lyxvaruhus där man kan köpa salt för 5 Euro hektot, följt av konsert på söndag i kyrkan. Sedan är det förhoppningsvis slut.
onsdag 12 december 2007
Snobbigt värre
Igår var det lussning på ambasssaden, med roliga spex som omgjorda texter: "Alla flickor på ambassad.". Det gick väl sådär, rummet var litet och dämpat och det gick inte att höra varandra så bra. Efter det åkte jag bil till nästa ställe. Det tog ett tag. Vi åkte fel en 3-4 gånger och sedan parkerade han på fel sida av Rue de Rivoli. Som är några kilometer lång. Vi hann dock precis till Svenska Klubben och blev rätt så nedlåtande mottagna: "Nej, häng inte jackan där. Det är för de riktiga gästerna." Sedan fick vi den sötaste glögg jag någonsin druckit, och gjorde ett bra luciatåg för diverse OECD-personer. Det gick riktigt bra.
Idag är det bara ett tåg, så det känns litet som en semester. Jag kanske hinner tvätta och diska litet innan jag lägger mig ikväll till och med.
Idag är det bara ett tåg, så det känns litet som en semester. Jag kanske hinner tvätta och diska litet innan jag lägger mig ikväll till och med.
tisdag 11 december 2007
Regnig helg
Det var den helgen. Det regnade stora delar av tiden, men det gjorde inte så mycket. Vi har gått på museum, handlat i stora köpcentra och åkt en massa kollektivtrafik. Idag är det också regn. Och jag som ska ta mig till ambassaden för lussning. Hujeda mig. Mitt nystrykta linne måste skyddas till varje pris!
Vi var också på en liten julmarknad, och jag fick äntligen köpa rostade kastanjer. Tyvärr var över hälften dåliga, men bara det att det fanns är ett litet pluss. Den här veckan är väldigt jobbig, med flera luciatåg per dag hela veckan och helgen, men på onsdag nästa vecka åker jag hem. Det ska bli väldigt skönt att få litet ledigt.
Dagens Shuffle
David Bowie - "Modern Love"
Från "Let's Dance", en härlig gammal 80-talsskiva. En av rätt få 80-talsskivor som håller fortfarande för mig. Även om produktionen är så där hemsk på många spår finns det fortfarande saker som "China Girl", "Let's Dance" och "Cat People". David Bowie kan man lita på.
Vi var också på en liten julmarknad, och jag fick äntligen köpa rostade kastanjer. Tyvärr var över hälften dåliga, men bara det att det fanns är ett litet pluss. Den här veckan är väldigt jobbig, med flera luciatåg per dag hela veckan och helgen, men på onsdag nästa vecka åker jag hem. Det ska bli väldigt skönt att få litet ledigt.
Dagens Shuffle
David Bowie - "Modern Love"
Från "Let's Dance", en härlig gammal 80-talsskiva. En av rätt få 80-talsskivor som håller fortfarande för mig. Även om produktionen är så där hemsk på många spår finns det fortfarande saker som "China Girl", "Let's Dance" och "Cat People". David Bowie kan man lita på.
onsdag 5 december 2007
Lussning och varför jag är så lat
Ja, jag har inte uppdaterat Dagens Shuffle på en vecka kanske. Jag vet! Inte så himla lätt! Jag brukar uppdatera den sist på dagen, och de senaste dagarna har det kört ihop sig just då. Men idag så...
Lussning igår. Vi var på nåt rätt välbeställt svenskt medicinföretags representationslokal. Massor med journalister av någon anledning. Alltid när det är dags för luciatåg (och körkonserter i allmänhet för den delen), så blir allt så allvarligt. "Åh, mitt linne har litet konstiga axlar, jag måste byta.". "Mitt Ljus har brunnit litet snett, jaggår inte ut förrän det är rakt.". Osv. osv. Man får jättenoga instruktioner om hur man ska gå in och hur man ska stå. Sedan skiter all sig ändå. Igår var värdarna rätt noga med när vi skulle gå in, men de hade inte stängt av stereon med bakgrundsmusik. Så det blev till att kämpa med intonationen mot en litet för högt stmöt stereo.
Det blev ingen Staffansvisa heller. Eller, jo, det blev en, men inte min staffansvisa. Det blir ett senare tillfälle. Bra det, även om jag fuskskrev ner litet verser på baksidan av min stjärna. Helt perfekt.
I morgon kommer Rebecka ner över en lång helg, och vi ska .... tja, jag vet inte riktigt, men göra en massa roliga saker antar jag. Därför blir det inga uppdateringar här innan tisdag, om inte min telefonledning får för sig att börja fungera av sig själv innan dess.
Lussning igår. Vi var på nåt rätt välbeställt svenskt medicinföretags representationslokal. Massor med journalister av någon anledning. Alltid när det är dags för luciatåg (och körkonserter i allmänhet för den delen), så blir allt så allvarligt. "Åh, mitt linne har litet konstiga axlar, jag måste byta.". "Mitt Ljus har brunnit litet snett, jaggår inte ut förrän det är rakt.". Osv. osv. Man får jättenoga instruktioner om hur man ska gå in och hur man ska stå. Sedan skiter all sig ändå. Igår var värdarna rätt noga med när vi skulle gå in, men de hade inte stängt av stereon med bakgrundsmusik. Så det blev till att kämpa med intonationen mot en litet för högt stmöt stereo.
Det blev ingen Staffansvisa heller. Eller, jo, det blev en, men inte min staffansvisa. Det blir ett senare tillfälle. Bra det, även om jag fuskskrev ner litet verser på baksidan av min stjärna. Helt perfekt.
I morgon kommer Rebecka ner över en lång helg, och vi ska .... tja, jag vet inte riktigt, men göra en massa roliga saker antar jag. Därför blir det inga uppdateringar här innan tisdag, om inte min telefonledning får för sig att börja fungera av sig själv innan dess.
tisdag 4 december 2007
Svag!
Jag är svag. Igår på väg hem från bussen träffade jag kvinnan som tiggde pengar av mig igen. Hon kände inte igen mig, utan ljög ihop en historia om att hon hade fått sin portmonä stulen, och behövde pengar till mat. Det stank sprit. Och jag gav henne pengar. Svag!
Jag har blivit blixtinkallad för ett första luciatåg ikväll också. Jag hade inte riktigt hunnit klart med min strut, och inte hunnit memorera alla sånger heller, så vi får se hur det här blir. I värsta fall blir det de två första verserna på repeat i Staffansvisan. Hur mycket kan fransmännen förstå egentligen? Hoppas det är fransmän.
Jag har blivit blixtinkallad för ett första luciatåg ikväll också. Jag hade inte riktigt hunnit klart med min strut, och inte hunnit memorera alla sånger heller, så vi får se hur det här blir. I värsta fall blir det de två första verserna på repeat i Staffansvisan. Hur mycket kan fransmännen förstå egentligen? Hoppas det är fransmän.
måndag 3 december 2007
Helg: Mission Accomplished
Jag hade ett par mål med helgen:
Jag kom på, på väg hem fredag kväll, att jag ju faktiskt har en RER(pendeltåg)station ganska nära, och inte behöver åka spårvagn till en annan station. Det räckte för att muntra upp min fredagskväll. Det och minen på min medpassagerare i bussen, som jag inte hade sett förrän jag vände mig om efter att ha försökt ta kort med min mobil genom fönstrena på bussen i ett försök att få en bild av julpyntningen jag beskrev tidigare. Jag försökte ganska länge, och jag fick en så jäkla snorkigt överlägsen min från henne att jag blev helt varm inombords.
Så på lördag bar det av. Ja titta, jag kan åka utan att behöva byta hela vägen: alla tåg går förbi min station jag ska till. Så jag satt och tittade på Paris genom mitt fönster hela vägen till sista stationen i zon 1 (innerstan), när jag helt plötsligt får syn på en sån där tavla som anger var tågen stannar i fortsättningen. Och min station är inte med. Hmm. Vi åker alltså förbi en 3-4 stationer, inklusive min station, och ut på landsbygden innan jag får tillfälle att hoppa av, vid det här laget smått skärrad på grund av eventuella biljettkontrollanter samt den glana mannen som står och skriker åt människor.
Sade jag att det var den första i månaden och alla människor skulle fylla på sina månadskort, vilket gjorde att det var 15 minuters kö för att köpa en biljett? Nåväl, nu har jag iallafall 42 doftvärmeljus.
På söndagen var det först sång i högmässan, med Hosianna repriserad ungefär 10 gånger (på riktigt) i olika tonartshöjningar och sänkningar. Därefter en snabb svinbillig lunch på en restaurang i närheten. Det var så tänkt iallafall, men personen som visste var den här låg drog istället iväg oss ett par kilometer i regnet till Champs Elysée. 200 spänn för en pizza och en liten öl. Härligt. Och sedan gick vi vilse på väg tillbaka. I regnet.
Men jag överlevde.
- Åka till IKEA och inhandla täcke, sängkläder och värmeljus.
- Hämta ut mitt franska bankkort, som har legat och väntat på mig i nästan en månad utan att jag har kunnat hämta de.
- Sjunga i högmässa och repetera luciasånger.
- Överleva rent generellt.
Jag kom på, på väg hem fredag kväll, att jag ju faktiskt har en RER(pendeltåg)station ganska nära, och inte behöver åka spårvagn till en annan station. Det räckte för att muntra upp min fredagskväll. Det och minen på min medpassagerare i bussen, som jag inte hade sett förrän jag vände mig om efter att ha försökt ta kort med min mobil genom fönstrena på bussen i ett försök att få en bild av julpyntningen jag beskrev tidigare. Jag försökte ganska länge, och jag fick en så jäkla snorkigt överlägsen min från henne att jag blev helt varm inombords.
Så på lördag bar det av. Ja titta, jag kan åka utan att behöva byta hela vägen: alla tåg går förbi min station jag ska till. Så jag satt och tittade på Paris genom mitt fönster hela vägen till sista stationen i zon 1 (innerstan), när jag helt plötsligt får syn på en sån där tavla som anger var tågen stannar i fortsättningen. Och min station är inte med. Hmm. Vi åker alltså förbi en 3-4 stationer, inklusive min station, och ut på landsbygden innan jag får tillfälle att hoppa av, vid det här laget smått skärrad på grund av eventuella biljettkontrollanter samt den glana mannen som står och skriker åt människor.
Sade jag att det var den första i månaden och alla människor skulle fylla på sina månadskort, vilket gjorde att det var 15 minuters kö för att köpa en biljett? Nåväl, nu har jag iallafall 42 doftvärmeljus.
På söndagen var det först sång i högmässan, med Hosianna repriserad ungefär 10 gånger (på riktigt) i olika tonartshöjningar och sänkningar. Därefter en snabb svinbillig lunch på en restaurang i närheten. Det var så tänkt iallafall, men personen som visste var den här låg drog istället iväg oss ett par kilometer i regnet till Champs Elysée. 200 spänn för en pizza och en liten öl. Härligt. Och sedan gick vi vilse på väg tillbaka. I regnet.
Men jag överlevde.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)