Min muntra omgivning

På fotot nedanför kan ni se utsikten från mitt fikarum.





Vissa skulle säkert kalla det en rätt hemsk utsikt, men jag älskar den. De otroligt fula betonghusen, som faktiskt är byggda på 20-talet (eller möjligtvis 30-talet), var de första helbetonghusen i Frankrike, och det är så dålig kvalitet på betongen att man har satt upp skyddsnät utanför ingångarna. Det som gör allting så underbart är den rostiga gamla hangaren ni ser i förgrunden. Den är ihopkländ mellan två nyare byggnader och rivs inte eftersom man aldrig skulle få bygga upp något nytt så nära igen på grund av bransäkerhetsbestämmelser. Den är otroligt häftig. Det sitter lampor som man sticker in i huset utifrån i de fyra hörnen. Bara en sån sak. Tyvärr används den inte längre till experiment utan till förvaring.

För att muntra upp litet grann kommer så en bild på damen med kanelstången i munnen. Det blev lite likt en rättegångsteckning, men den är rätt så verklighetstrogen.

Oops

Det verkar som om jag inte tillåtit icke-användare av blogger att kommentera förut. Nu går det bra.

Bara i Frankrike, gott folk

Idag var det en riktigt hyfsad rotsaksgratäng till lunch, men dagen var redan gjord då jag såg en av matkassörskorna som satt där, uttråkad och gravallvarlig, med kohlmålade ögonhålor. Hela ögonlocken, övre och undre. Skitcoolt.

Dagens shuffle

R.E.M. - "Talk About The Passion".

Från "Murmur", en av deras tidiga skivor. Det här är faktiskt ytterligare en sång som jag inte har så mycket att säga om direkt. Jag är inte så jätteförtjust i "Murmur", så jag har inte lyssnat så mycket på den.

Buss igen!

Ok, jag vet att jag tjatar litet här, men det verkar vara nån slags kollektiv fysiologisk kollaps bland folket jag åker buss med på morgonen. Jag har skrivit om det förut, och det hände idag igen. Jag försökte hämta ut min post igen, utan att lyckas eftersom vaktmästaren inte var där idag heller, och kom därför sent. Jag står tillsammans med ett antal personer och väntar på bussen, som kommer. Vi väntar i bussen i 5-6 minuter. Bussen börjar åka, och genast plingar folk. 4 skolungdomar och 5 vuxna går av efter kanske 300 meter. Va?! I och för sig så finns samma fenomen i Stockholm, där set också är litet suspekt att gå, om man kan åka med SL, även om det skulle ta en kvart extra och tre-fyra byten.

Två dagar i rad har jag åkt med en kvinna som har vad som ser som en lång kvist kanel i mungipan. Som en tunn, förvriden cigarr. Rätt skumt.

Huvudvärk

Jag sitter som bäst och försöker lista ut symmetrier och minsta enheter i den lilla kristallstrukturen på bilden. Jag har också upptäckt att min skrivbordsstol är litet trasig, och sakta, sakta sjunker ihop under dagens lopp tills man siter nere vid golvet. Men det går så jäkla sakta att man inte märker nåt förrän man sitter där.

Dagens shuffle

Nikos Xylouris - "As Steel And Iron Weighs".

Nikos Xylouris var en kretensisk sångare som började som en liten okänd artist som sjöng gamla kretensiska folksånger på små klubbar, men som så småningom slog igenom stort (i Grekland), för att tyvärr dö alldeles för tidigt.

Sången är en folksång från hans tidiga period på Kreta, och antagligen min favoritvariant av sången, som är ganska populär. Ett otroligt rytmiskt spel på lauton (lutliknande instrument) ger ett enormt driv, och sången är superb. De är dock svårt att misslyckas med en sån bra låt.

Dagens Shuffle

Innan jag hittar ett bättre sätt att arkivera Dagens Shuffle, så klistrar jag in dem i efterhand i en av posterna. Jag är inte så förtjust i många av Bloggers egenskaper, men orkar inte heller sätta upp en egen sida just nu. Kanske senare.

Ingen post

Det blev ingen post idag, vaktmästaren var inte där idag av någon anledning. Jag lyckades också precis missa bussen, och fick sitta i tio minuter och vänta igen. Jag klev på samtidigt som en kille i 20-års åldern som också väntade först på bussen i ett par minuter, sedan tio minuter i bussen för att sedan gå av på nästa hållplats. Jag fattar fortfarande inget.

Igår så var jag också på körövning igen och tog en ny väg hem, med "spårvagn", som är ett tåg. Jag hade kollat upp en station som såg väldigt bra ut på kartan, men det visade sig vara fel. Det fans två utgångar från stationen åt mitt håll, ochenligt en karta gick det en trappa upp till Bellevue strax bredvid en av dem, så jag gick ditåt, men set fanns ingen trappa och efter ett tag vände jag eftersom jag gick bort från dit jag skulle. Då provade jag den andra uppgången och nu hamnade jag på ett jättestort privat område med avspärrade privata vägar. Precis som en labyrint faktiskt.

Jag hann även fundera på det gamla tipset på hur man hittar ut ur en labyrint: Följ en av väggarna. Det stämmer ju inte! Det är ett bra tips, och stämmer nog oftast, men inte alltid. Jag presenterar därför en ny metod: Följ en av väggarna, men markera med något där du startat och om du kommer tillbaka dit, byt vägg och markera igen. Idiotsäkert.

Hur som helst lyckades jag till slut ta mig upp och ut, men det blir nog den andra stationen i närheten nästa gång, även om den ligger litet längre bort.