onsdag 20 februari 2008

Olikheter

Det är märkligt hur mycket som man tror är rätt generellt egentligen är väldigt regionalt. Låt oss ta toalettpapper som exempel. I Sverige finns det rätt mycket toalettpapper att välja på. Det mesta är vitt. Det finns mjukt och fluffigt och dubbellager, och massiva enkellagerrullar osv. I Frankike finns i princip bara rosa, mönstrade ultrafluffiga. Verkligen. Jag lyckades få tag på en förpackning "Ultra-kompakt" toapapper i förra veckan, och det är som svenska fluffiga rullar.

En annan sak är att vitlöken är bra, och att det är svårare att hitta rödlök än man skulle tro. För att inte tala om att det inte finns köttfärs, man måste gå till slaktaren och be om att få malt själv. Nu är ju jag vegetarian, så det sista spelar ingen roll för mig, men ändå.

2 kommentarer:

Miss Upsey Daisy sa...

Hur länge har du varit vegetarian?

Äter du fisk?

Jag äter inte kött men fågel fst jag funderar på att sluta med det också..

Andreas sa...

Jag kommer inte ihåg, kanske uppåt 5 år nu? Jag är inte heller någon riktig vegetarian, för jag äter fortfarande fisk och skaldjur, även om jag har börjat undvika fisk litet grann också. Det är mest en äta utesak. Om det inte finns något vegetariskt alternativ.

Jag började med att bara inte köpa kött, utan evntuellt äta det ute och så, men det tog inte så lång tid innan jag lade av helt. Det hjälper rätt mycket att jag aldri har varit särskilt förtjust i kött, och alltid har tänkt på vad det är jaag äter, som i: "Jaha, en bit grisryggmuskel".

För mig är det inte direkt en hälsofråga, så mycket som en praktisk (jag tycker inte om det
), miljömässig (näringskedjeförluster, även om det naturligtvis finns betesmark som inte kan göras till odlingsbar mark), och även moralisk, jag skulle ha väldigt svårt att själv döda en gris t ex, och anser att grisarna också har en rätt att leva, så jag tycker inte att jag har rätt att äta upp dem. Dessutom blir jag otroligt illa berörd av köttindustrin: Det finns ett visdomsord som säger att nästan all ondska kommer av att man betraktar människor som ting och siffror istället för individer, jag tycker detsamma gäller för djur till viss del.

Sen använder jag dock läderskor, osv, så det är inte som om jag är särskilt konsekvent. Det gäller att bestämma sig för hur mycket man är beredd att lura sig själv/blunda för. Jag kommer (förmodligen) aldrig att äta kött igen, men just nu kan jag utan promlem rationalisera för mig själv att äta fisk. Vi får se hur det går med det.